Döden har segrat..
Döden kom. Döden vann. Döden har nu tagit det dyraste som finns. Han har tagit ens mamma, han har tagit ens dotter, han tagit syster, han har tagit ens vän. Han har tagit så mycket. Att han inte inser vad han har gjort. Att han har splittrat, förstört och krossat en familj. Hur kan han göra så?
Att jag ens har kraft att skriva, att prata, att dricka, att äta, att bara vara. Det förstår inte jag. Jag kan inte gråta. Jag är bara tom. Jag lever i en värld som inte är verklig. Jag bara står och ser på medan livet flyger förbi för alla andra, medan den för mig står still.
Att ta farväl av dig, var det jobbigaste jag har gjort. Att stå där, bredvid dig, i ett tomt kallt rum. Bara du och jag. Att inte kunna se dig i ögonen, att inte höra dig prata tillbaka. Att säga farväl till dig, när du längre inte finns i det "skal" du gått runt i i 42 år. För nyss var du där, för bara några minuter sedan. Du är nu någon annanstans, på ett bättre ställe. Där du kan fortsätta vara dig själv.
Vila i frid.
Vi saknar dig.
