Hejdå Strömstad.
Ja, idag blir det byebye Strömstad, för kl 14.30 åker jag vidare mot Göteborg. Men jag har verkligen ingen lust.. Hade inte resan varit bokad hade jag stannat här, sedan åkt hem.. Men jag får bita ihop och hålla humöret uppe. Egentligen vill jag hem, krypa ner i sängen, undet täcket och bara vara för mig själv. Men nu fungerar inte det så.. Jag får göra det på fredag när jag kommer hem..
Just nu sitter jag hos Sara och gör ingenting. Hon har gått till jobbet, så det är ensamt. Suger att hon inte kan vinka av mig vid tåget. :( Men Tobbe skulle göra det, det är ju nääääästan Sara, ha. Dom sitter ihop typ ändå så. ;) Får se hur länge jag kunde vara med honom innan tåget gick, för han skulle på hjärt- och lungräddning. Jaja, jag blir glad för den tiden jag får så.
Igår var jag hemma hos familjen Glans och träffade alla. Eller ja, nästan alla.. Titus blev superglad att se mig! Han flög över mig, skuttade och rev mig typ överallt. Han fastnade även i navelpiercingen som förövrigt gör jätteont idag för den blivit infekterad.. Men, det var det värt! Fikade, snacka skit, gick på promenad med Titus, snackade skit, åt kvällsmat, snackade skit. Jag tjöta mest med Malin och Gunilla, men även Patrik och Roger vad med på ett hörn. Kändes skönt att träffa dom igen. Jag berättade att jag hade fått reda på, och dom berättade att så låg läget till. Jahapp.. Vad ska man säga? Jag är inte arg, absolut inte. Men så sa Roger det som jag inte ville höra.. "Det tygnde honom varje dag, han hade problem att sova, han tänkte på det varje dag, hela tiden.. Det var nog det största skälet till att det gick som det gick.." Nej nej nej, jag vill inte höra. Det bara stack till i kroppen, det gjorde så ont. Att höra den man brydde sig om mest, gick runt och mådde dåligt över en skitsak (ja faktiskt) i flera år, för han trodde jag skulle bli arg och vända honom ryggen? SÅ FAN HELLER! Jag hade ju inte brytt mig..
Jag känner mig helt tom, jag har verkligen ingen aning om något just nu. Det gör bara ont, och tårarna rinner.. Det fanns så mycket jag skulle vilja säga, så mycket.. Men jag tror nog min blick hade sagt mycket.. "En blick säger mer än tusen ord". Jovisst, och hade du sett min blick hade du vetat att jag inte varit arg, att jag inte brytt mig och att du var samma gamla person.. Fick lämna en lapp som jag skrev på 1 minut innan jag åkte, men vad gör det? Den kan knöglas ihop, kastas och glömmas bort.. En lapp säger inte hur jag känner, hur jag mår, allt jag velat ha sagt. :( Men jag förstår.. Och jag hoppas att tiden ger mig svar..
Jag hoppas du kan sova bättre nu, eller det kanske du har kunnat ändå..
Men nu vet du iaf att jag vet och att jag inte är arg..
Funderar på att tömma bloggen igen.. Ja, det ska jag fan göra! Jag behöver en ny start.
typ tömt den hundra gånger, men nu behövs det..
Just nu sitter jag hos Sara och gör ingenting. Hon har gått till jobbet, så det är ensamt. Suger att hon inte kan vinka av mig vid tåget. :( Men Tobbe skulle göra det, det är ju nääääästan Sara, ha. Dom sitter ihop typ ändå så. ;) Får se hur länge jag kunde vara med honom innan tåget gick, för han skulle på hjärt- och lungräddning. Jaja, jag blir glad för den tiden jag får så.
Igår var jag hemma hos familjen Glans och träffade alla. Eller ja, nästan alla.. Titus blev superglad att se mig! Han flög över mig, skuttade och rev mig typ överallt. Han fastnade även i navelpiercingen som förövrigt gör jätteont idag för den blivit infekterad.. Men, det var det värt! Fikade, snacka skit, gick på promenad med Titus, snackade skit, åt kvällsmat, snackade skit. Jag tjöta mest med Malin och Gunilla, men även Patrik och Roger vad med på ett hörn. Kändes skönt att träffa dom igen. Jag berättade att jag hade fått reda på, och dom berättade att så låg läget till. Jahapp.. Vad ska man säga? Jag är inte arg, absolut inte. Men så sa Roger det som jag inte ville höra.. "Det tygnde honom varje dag, han hade problem att sova, han tänkte på det varje dag, hela tiden.. Det var nog det största skälet till att det gick som det gick.." Nej nej nej, jag vill inte höra. Det bara stack till i kroppen, det gjorde så ont. Att höra den man brydde sig om mest, gick runt och mådde dåligt över en skitsak (ja faktiskt) i flera år, för han trodde jag skulle bli arg och vända honom ryggen? SÅ FAN HELLER! Jag hade ju inte brytt mig..
Jag känner mig helt tom, jag har verkligen ingen aning om något just nu. Det gör bara ont, och tårarna rinner.. Det fanns så mycket jag skulle vilja säga, så mycket.. Men jag tror nog min blick hade sagt mycket.. "En blick säger mer än tusen ord". Jovisst, och hade du sett min blick hade du vetat att jag inte varit arg, att jag inte brytt mig och att du var samma gamla person.. Fick lämna en lapp som jag skrev på 1 minut innan jag åkte, men vad gör det? Den kan knöglas ihop, kastas och glömmas bort.. En lapp säger inte hur jag känner, hur jag mår, allt jag velat ha sagt. :( Men jag förstår.. Och jag hoppas att tiden ger mig svar..
Jag hoppas du kan sova bättre nu, eller det kanske du har kunnat ändå..
Men nu vet du iaf att jag vet och att jag inte är arg..
Funderar på att tömma bloggen igen.. Ja, det ska jag fan göra! Jag behöver en ny start.
typ tömt den hundra gånger, men nu behövs det..
Kommentarer
Trackback
